Nu är det officiellt. Jag är arbetslös och värdelös. Ännu en gång. Det var en aning ledsammare än vad jag hade tänkt att det skulle bli. Det är ju trots allt inte självvalt. Och det finns en hel del personer där som jag kommer att sakna. Har ju faktiskt varit där i över tre år. Nästan fyra. Personligt rekord för mig.
Dom som fick kicken. Min mun upptar halva mitt fejs.
Måste städa ut mitt skåp i omklädningsrummet imorgon. Det är mycket skit däri. Alldeles för mycket. Sen är det väl bara att stämpla ut antar jag. En sista gång.
Det här med att frysa dygnet runt är ingen höjdare. Det var ju så bra igår. Blir dessutom på dåligt humör av kyla. Irriterad.
Min hand och mina fingrar har betett sig knäppt idag med. Känseln är inte tillbaka alls än i fingrarna. Men själva handen och ärret varierar från dag till dag. Spännande?..
Eftersom jag inte frös exakt lika mycket idag så gick jag min obligatoriska runda efter jobbet. Den är ganska viktig för mig har jag märkt. Känns alltid lite bättre dom dagarna.
Nu ikväll gjorde jag en kraftansträngning(överdriver något) och engagerade mig i Arbetsförmedlingens hemsida. Hängde lite på platsbanken. Det finns inte särskilt många jobb som passar en sån som mig. Och då är jag inte ens petig. Känner mig inte riktigt i position att vara petig. Men det är väl bara att kasta sig in i det. Om en vecka är jag ändå så illa tvungen.
Vaknade vid 10.15 på en soffa i Lund. Jag och Lina tog tåget hem. Dom andra låg fortfarande och sussade då. Det var absolut inget konstigt, för vi var väl hemma runt 05.30. Men det var roligt. Skönt med lite miljöombyte. Sista veckan på jobbet nu då..
Nu var biljetten bokad. Sista pusselbiten lagd och hela resan är spikad.
Har exakt en timme och en kvart på mig att duscha, välja kläder och fixa fejset. Det borde jag klara av. Vi ska nog inom Väla också. Lite shopping en lönehelg har ingen dött av.
Så jag pratade med Viktor innan. Och det verkar som om det blir en tur till Lund och Malmö imorgon. Kan ju bli skoj.
Nu ikväll har jag och Lina suttit och snackat Thailand och letat flygbiljetter mellan Bangkok- Koh Samui. Men vi bokar imorgon hade vi tänkt. Att bygga upp stämningen innan resan är halva grejen. Arbetslösheten påverkar inget sånt. Viktigt att påminna sig om det.
Det är väl lite märkligt ändå. Hur man kan tillbringa nästan fyra år på ett ställe och sen helt plötsligt känna sig som en..alien?...Utomstående då, är kanske ett mer passande ord. Tycker gott dom kan låta oss gå hem med lön sista veckan. Det gjorde dom ju till och med på Peig´s . Nästan en månad innan då har jag för mig. Borde vara kutym och praxis vid uppsägning på grund av arbetsbrist.
Om två veckor är det med största sannolikhet dags att skriva in sig på arbetsförmedlingen igen. Inget jag ser fram emot. Det är inte helt jävla ultimat att vara utan jobb nu. Inte överhuvudtaget egentligen. Men särskilt inte nu. Skönt att det kommer lite semester först i alla fall. Något att se fram emot. Det behövs.
Panda Da Panda gjorde helt klart bästa uppträdandet på galan förresten. Blev jättesugen på att se en konsert med honom nu ju.
Den här veckan alltså. Besvikelse på besvikelse. Eller egentligen har jag ingen aning om vad jag tycker eller känner just nu. Bortkastad tid eller kanske nya möjligheter? Det är inte riktigt läge att gå in på detaljer idag. Men ni som brukar hänga här vet nog vad det handlar om.
Vet inte riktigt om det är den obligatoriska "Januarideppen" som slagit till, men energin har inte riktigt varit där sista tiden. Det vänder förhoppningsvis snart. Känns som slöseri med tid annars ju.
Igår kände jag mig som ett nervvrak. Och det fanns ingen rimlig förklaring till det. Den värsta sortens känslor inlåsta inuti min kropp utan någon tydlig anledning. Lite bättre idag alltså. Men jag sov knappt inget inatt heller. Ska vi tillbaka dit alltså?...allvarligt?
Gick hyfsat bra att jobba idag ändå, trots att det smärtade lite ibland. Fast det var ingen vidare speed på mig. Om jag ska vara ärlig. Och det ska jag.
Somnade inte förrän efter 04.00 inatt. Försökte vila innan men det gick inte. Kan ju bli intressant.... Vet inte om jag lyckats vända på dygnet nu när jag varit hemma eller om det är min kropp som inte riktigt känner för sömn.
Packat ner tomtar och tagit ner julgardiner idag med. Sorgligt och skönt på samma gång.
Imorgon ska Abidaz spela på Babel i Malmö. Hade jättegärna åkt dit. Men man kan inte göra allt. Nu ska vi faktiskt till P3-guld nästa helg. Någon måtta få det vara.
Klickade precis hem lite kläder från Australien. Kan resultera i en fet tullavgift men jag valde att chansa. "One teaspoon" gör världens snyggaste skönaste jeansshorts. Inte mitt fel att dom måste skeppas från andra sidan jordklotet. Behövde ett par till innan Thailand kände jag. Har bokat resterande boenden nu förresten.
Tog ju väck stygnen idag. Det gjorde rätt ont faktiskt. Såret hade inte läkt ihop ordentligt heller, så nu ska jag ha tejp en vecka. Och hålla utkik så att det inte "öppnar upp" sig. Usch, äckligt.
Passet blev nog riktigt jävla fult också. Hade försökt placera luggen så att den inte skulle täcka ögonen men det godkändes inte. Fick dra den helt åt sidan. Såg hemskt ut. Jag är helt allvarlig. Mycket missnöjd.
Jag skulle varit ganska aktiv idag. Förnyat mitt pass. Tänkte åkt till Ullared med. Men allt var stängt. Det tog nästan en timma att tvätta håret imorse. Svårt med bara en hand ju.
Det verkar som att bokstäverna N och E har tagit den största smällen. Kanske går att ordna till när det har läkt?..
Skönt att vara ledig imorgon. Känner pressen att fixa passet nu. Det går ju trots allt ut om fem dagar. Jobbigt sånt där. Nu blir det frallor och O'boy.
Sådär. Okej, jag skar upp handleden igår. Inte för att jag är trött på livet utan för att jag klantade till det på jobbet. Trodde först bara jag hade slagit i den riktigt hårt, men sen när jag kollade på den så var det ett hål rakt in. Riktigt djupt alltså. Man kunde se allt som kan tänkas finnas i en arm. Blev såklart svimfärdig med en gång. Fick åka och sy. Jag hade haft tur tydligen. Någon millimeter till så hade jag klippt ett större blodkärl och en sena också. Det strålar och sticker i den nu när jag ska greppa saker, annars är det ok. Tyvärr är nog tatueringen halvt massakerad. Kan inte se det nu för jag har bandage. Min självmordspakt-tatuering. Är det inte ödets ironi?
Man kan intala sig att det blir en mjukstart. Men det är det ALDRIG. Samma visa varje gång när man ska tillbaka till jobbet. Sover oroligt. Känns jobbigt bara. Hade en vision när jag var liten att den där "sista-dagen-på-sommarlovet känslan" skulle försvinna bara man blev vuxen. Jag hade fel.
