Har mycket jag borde ta tag i nu men jag skjuter på det till sista stund.Som vanligt.
Var hemma hos mamma och pappa och hälsade på idag.Skulle hämta mitt påskägg.På vägen hem gick jag förbi en dam i 40-års-åldern.Hon såg nöjd och glad ut och bar på två kassar med matvaror,en purjolök stack upp ur den ena.Tänkte att hon nog skulle hem och laga mat till sin familj eller pojkvän.Och helt plötsligt kände jag mig jättenere och ensam.Det blev ju inte bättre av att ta vägen förbi Norre katts lekplats(eller snarare ett halvt nöjesfält) där det kryllar av barn,förädrar,morföräldrar,rutiga filtar med fika och skratt.Jag kan inte riktigt lokalisera själva känslan heller.Jag vill inte ha barn,inte nu iallafall.Konstigt det där.Jag tog vägen hem över torget och där satt alkisarna med sina dimmiga blickar och skitiga kläder.Det kändes genast mycket bättre.